publicerad: 2015
benget
ben|get
substantiv
~en ~ter • ⟨vard.⟩ mager person
Singular | |
---|---|
en benget | obestämd form |
en bengets | obestämd form genitiv |
bengeten | bestämd form |
bengetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bengetter | obestämd form |
bengetters | obestämd form genitiv |
bengetterna | bestämd form |
bengetternas | bestämd form genitiv |