publicerad: 2015
benläder
ben|läder
substantiv
‑lädret; pl. ~, best. pl. ‑lädren • i ridutrustning
Singular | |
---|---|
ett benläder | obestämd form |
ett benläders | obestämd form genitiv |
benlädret | bestämd form |
benlädrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
benläder | obestämd form |
benläders | obestämd form genitiv |
benlädren | bestämd form |
benlädrens | bestämd form genitiv |