publicerad: 2015
benstomme
ben|stomme
substantiv
~n ‑stommar ben 1 stomme
Singular | |
---|---|
en benstomme | obestämd form |
en benstommes | obestämd form genitiv |
benstommen | bestämd form |
benstommens | bestämd form genitiv |
Plural | |
benstommar | obestämd form |
benstommars | obestämd form genitiv |
benstommarna | bestämd form |
benstommarnas | bestämd form genitiv |