publicerad: 2015
besittning
be·sitt·ning
substantiv
~en ~ar 1 ägande2 behärskat område, koloni: Sveriges forna besittningar runt Östersjön – Alla sammansättn. med besittnings- hör till besittning 1.
Singular | |
---|---|
en besittning | obestämd form |
en besittnings | obestämd form genitiv |
besittningen | bestämd form |
besittningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
besittningar | obestämd form |
besittningars | obestämd form genitiv |
besittningarna | bestämd form |
besittningarnas | bestämd form genitiv |