publicerad: 2015
besynnerlighet
be·synner·lig·het
substantiv
~en ~er besynnerlig
Singular | |
---|---|
en besynnerlighet | obestämd form |
en besynnerlighets | obestämd form genitiv |
besynnerligheten | bestämd form |
besynnerlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
besynnerligheter | obestämd form |
besynnerligheters | obestämd form genitiv |
besynnerligheterna | bestämd form |
besynnerligheternas | bestämd form genitiv |