publicerad: 2015
besättningsman
be·sätt·nings|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • till besättning 1 1man 1
Singular | |
---|---|
en besättningsman | obestämd form |
en besättningsmans | obestämd form genitiv |
besättningsmannen | bestämd form |
besättningsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
besättningsmän | obestämd form |
besättningsmäns | obestämd form genitiv |
besättningsmännen | bestämd form |
besättningsmännens | bestämd form genitiv |