publicerad: 2015
bevisföring
be·vis|för·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨jur.⟩ bevis 1 -föring
Singular | |
---|---|
en bevisföring | obestämd form |
en bevisförings | obestämd form genitiv |
bevisföringen | bestämd form |
bevisföringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bevisföringar | obestämd form |
bevisföringars | obestämd form genitiv |
bevisföringarna | bestämd form |
bevisföringarnas | bestämd form genitiv |