publicerad: 2015
bevisprövning
be·vis|pröv·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨jur.⟩ bevis 1 prövning
| Singular | |
|---|---|
| en bevisprövning | obestämd form |
| en bevisprövnings | obestämd form genitiv |
| bevisprövningen | bestämd form |
| bevisprövningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| bevisprövningar | obestämd form |
| bevisprövningars | obestämd form genitiv |
| bevisprövningarna | bestämd form |
| bevisprövningarnas | bestämd form genitiv |


