publicerad: 2015
biläger
bi|läger
substantiv
‑lägret; pl. ~, best. pl. ‑lägren • ⟨åld.⟩ bröllop
Singular | |
---|---|
ett biläger | obestämd form |
ett bilägers | obestämd form genitiv |
bilägret | bestämd form |
bilägrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
biläger | obestämd form |
bilägers | obestämd form genitiv |
bilägren | bestämd form |
bilägrens | bestämd form genitiv |