publicerad: 2015
bilbärgare
bil|bärg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑bärgarna bil bärgare
Singular | |
---|---|
en bilbärgare | obestämd form |
en bilbärgares | obestämd form genitiv |
bilbärgaren | bestämd form |
bilbärgarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bilbärgare | obestämd form |
bilbärgares | obestämd form genitiv |
bilbärgarna | bestämd form |
bilbärgarnas | bestämd form genitiv |