publicerad: 2015
björnjägare
björn|jäg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑jägarna björn jägare 1
Singular | |
---|---|
en björnjägare | obestämd form |
en björnjägares | obestämd form genitiv |
björnjägaren | bestämd form |
björnjägarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
björnjägare | obestämd form |
björnjägares | obestämd form genitiv |
björnjägarna | bestämd form |
björnjägarnas | bestämd form genitiv |