publicerad: 2015
bonmot
bon·mot
[båŋmå´]
substantiv
~et; pl. ~ el. ~er • ibl. två ord; kvickhet, kvickt infall
Singular | |
---|---|
ett bonmot | obestämd form |
ett bonmots | obestämd form genitiv |
bonmotet | bestämd form |
bonmotets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bonmot (bonmoter) | obestämd form |
bonmots (bonmoters) | obestämd form genitiv |
bonmoten (bonmoterna) | bestämd form |
bonmotens (bonmoternas) | bestämd form genitiv |