publicerad: 2015
bråkmakare
bråk|mak·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑makarna • till bråk 1 -makare
Singular | |
---|---|
en bråkmakare | obestämd form |
en bråkmakares | obestämd form genitiv |
bråkmakaren | bestämd form |
bråkmakarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bråkmakare | obestämd form |
bråkmakares | obestämd form genitiv |
bråkmakarna | bestämd form |
bråkmakarnas | bestämd form genitiv |