publicerad: 2015
brigadör
brig·ad·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • en officersgrad i Frälsningsarmén
Singular | |
---|---|
en brigadör | obestämd form |
en brigadörs | obestämd form genitiv |
brigadören | bestämd form |
brigadörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
brigadörer | obestämd form |
brigadörers | obestämd form genitiv |
brigadörerna | bestämd form |
brigadörernas | bestämd form genitiv |