publicerad: 2015
deklamation
de·klam·at·ion
substantiv
~en ~er • till deklamera
Singular | |
---|---|
en deklamation | obestämd form |
en deklamations | obestämd form genitiv |
deklamationen | bestämd form |
deklamationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
deklamationer | obestämd form |
deklamationers | obestämd form genitiv |
deklamationerna | bestämd form |
deklamationernas | bestämd form genitiv |