publicerad: 2015
disciplinstraff
discipl·in|straff
substantiv
~et; pl. ~ disciplin 1 1straff
Singular | |
---|---|
ett disciplinstraff | obestämd form |
ett disciplinstraffs | obestämd form genitiv |
disciplinstraffet | bestämd form |
disciplinstraffets | bestämd form genitiv |
Plural | |
disciplinstraff | obestämd form |
disciplinstraffs | obestämd form genitiv |
disciplinstraffen | bestämd form |
disciplinstraffens | bestämd form genitiv |