publicerad: 2015
ensambarn
en·sam|barn
substantiv
~et; pl. ~ ensam barn
Singular | |
---|---|
ett ensambarn | obestämd form |
ett ensambarns | obestämd form genitiv |
ensambarnet | bestämd form |
ensambarnets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ensambarn | obestämd form |
ensambarns | obestämd form genitiv |
ensambarnen | bestämd form |
ensambarnens | bestämd form genitiv |