publicerad: 2015
ensamförsörjare
en·sam|för·sörj·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑försörjarna • ⟨särsk. finl.⟩ ensamförälder
| Singular | |
|---|---|
| en ensamförsörjare | obestämd form |
| en ensamförsörjares | obestämd form genitiv |
| ensamförsörjaren | bestämd form |
| ensamförsörjarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ensamförsörjare | obestämd form |
| ensamförsörjares | obestämd form genitiv |
| ensamförsörjarna | bestämd form |
| ensamförsörjarnas | bestämd form genitiv |


