publicerad: 2015
ensamrätt
en·sam|rätt
substantiv
~en ~er • till 3rätt 2 ensam
Singular | |
---|---|
en ensamrätt | obestämd form |
en ensamrätts | obestämd form genitiv |
ensamrätten | bestämd form |
ensamrättens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ensamrätter | obestämd form |
ensamrätters | obestämd form genitiv |
ensamrätterna | bestämd form |
ensamrätternas | bestämd form genitiv |