publicerad: 2015
envåldshärskare
en·vålds|härsk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑härskarna • diktator
Singular | |
---|---|
en envåldshärskare | obestämd form |
en envåldshärskares | obestämd form genitiv |
envåldshärskaren | bestämd form |
envåldshärskarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
envåldshärskare | obestämd form |
envåldshärskares | obestämd form genitiv |
envåldshärskarna | bestämd form |
envåldshärskarnas | bestämd form genitiv |