publicerad: 2015
environg
en·vir·ong
[aŋviråŋ´]
substantiv
~en ~er • mest i pl.; omgivning
Singular | |
---|---|
en environg | obestämd form |
en environgs | obestämd form genitiv |
environgen | bestämd form |
environgens | bestämd form genitiv |
Plural | |
environger | obestämd form |
environgers | obestämd form genitiv |
environgerna | bestämd form |
environgernas | bestämd form genitiv |