publicerad: 2015
epitet
epi·tet
[‑te´t]
substantiv
~et; pl. ~ • karakteriserande benämning, stående attribut t.ex. kung i kung Karl, Långe i Långe Jan
Singular | |
---|---|
ett epitet | obestämd form |
ett epitets | obestämd form genitiv |
epitetet | bestämd form |
epitetets | bestämd form genitiv |
Plural | |
epitet | obestämd form |
epitets | obestämd form genitiv |
epiteten | bestämd form |
epitetens | bestämd form genitiv |