publicerad: 2015
erövring
er·övr·ing
substantiv
~en ~ar erövra
Singular | |
---|---|
en erövring | obestämd form |
en erövrings | obestämd form genitiv |
erövringen | bestämd form |
erövringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
erövringar | obestämd form |
erövringars | obestämd form genitiv |
erövringarna | bestämd form |
erövringarnas | bestämd form genitiv |