publicerad: 2015
erövra
er·övra
[e`r‑ el. ä`r‑]
verb
~de ~t • ta i besittning med våld
Finita former | |
---|---|
erövrar | presens aktiv |
erövras | presens passiv |
erövrade | preteritum aktiv |
erövrades | preteritum passiv |
erövra | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att erövra | infinitiv aktiv |
att erövras | infinitiv passiv |
har/hade erövrat | supinum aktiv |
har/hade erövrats | supinum passiv |
Presens particip | |
erövrande | |
Perfekt particip | |
en erövrad + substantiv | |
ett erövrat + substantiv | |
den/det/de erövrade + substantiv |
erövra åter
• erövra ngt åter el. vanl. återerövra ngtInfinita former att erövra åter infinitiv aktiv Presens particip återerövrande Perfekt particip en återerövrad + substantiv ett återerövrat + substantiv den/det/de återerövrade + substantiv