publicerad: 2015
erlägga
er·lägga
[e`r‑ el. ä`r‑]
verb
erlade, erlagt, erlagd n. erlagt, pres. erlägger • betala: erlägga avgift
| Finita former | |
|---|---|
| erlägger | presens aktiv |
| erläggs (erlägges) | presens passiv |
| erlade | preteritum aktiv |
| erlades | preteritum passiv |
| erlägg | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att erlägga | infinitiv aktiv |
| att erläggas | infinitiv passiv |
| har/hade erlagt | supinum aktiv |
| har/hade erlagts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| erläggande | |
| Perfekt particip | |
| en erlagd + substantiv | |
| ett erlagt + substantiv | |
| den/det/de erlagda + substantiv | |


