publicerad: 2015
etikettsbrott
et·ik·etts|brott
N et·ik·ett|brott
substantiv
~et; pl. ~ etikett 2 brott 1Singular | |
---|---|
ett etikettsbrott | obestämd form |
ett etikettsbrotts | obestämd form genitiv |
etikettsbrottet | bestämd form |
etikettsbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
etikettsbrott | obestämd form |
etikettsbrotts | obestämd form genitiv |
etikettsbrotten | bestämd form |
etikettsbrottens | bestämd form genitiv |