publicerad: 2015
förekomma
före|komma
verb
‑kom, ‑kommit, ‑kommen ‑kommet ‑komna, pres. ‑kommer, imper. ‑kom 1 finnas; på förekommen anledning av en viss aktuell anledning2 komma före och förhindra ngt
| Finita former | |
|---|---|
| förekommer | presens aktiv |
| förekoms (förekommes) | presens passiv |
| förekom | preteritum aktiv |
| förekoms | preteritum passiv |
| förekom | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förekomma | infinitiv aktiv |
| att förekommas | infinitiv passiv |
| har/hade förekommit | supinum aktiv |
| har/hade förekommits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förekommande | |
| Perfekt particip | |
| en förekommen + substantiv | |
| ett förekommet + substantiv | |
| den/det/de förekomna + substantiv | |


