publicerad: 2015
förtjusa
för·tjusa
verb
förtjuste förtjust • hänföra
Finita former | |
---|---|
förtjuser | presens aktiv |
förtjuses | presens passiv |
förtjuste | preteritum aktiv |
förtjustes | preteritum passiv |
förtjus | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förtjusa | infinitiv aktiv |
att förtjusas | infinitiv passiv |
har/hade förtjust | supinum aktiv |
har/hade förtjusts | supinum passiv |
Presens particip | |
förtjusande | |
Perfekt particip | |
en förtjust + substantiv | |
ett förtjust + substantiv | |
den/det/de förtjusta + substantiv | |
den förtjuste + maskulint substantiv |