publicerad: 2015
finalfält
fin·al|fält
substantiv
~et; pl. ~ • till fält 5 final 1
Singular | |
---|---|
ett finalfält | obestämd form |
ett finalfälts | obestämd form genitiv |
finalfältet | bestämd form |
finalfältets | bestämd form genitiv |
Plural | |
finalfält | obestämd form |
finalfälts | obestämd form genitiv |
finalfälten | bestämd form |
finalfältens | bestämd form genitiv |