publicerad: 2015
fronta
fronta
verb
~de ~t • stå el. placera längst fram; frontalkrocka
Finita former | |
---|---|
frontar | presens aktiv |
frontas | presens passiv |
frontade | preteritum aktiv |
frontades | preteritum passiv |
fronta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att fronta | infinitiv aktiv |
att frontas | infinitiv passiv |
har/hade frontat | supinum aktiv |
har/hade frontats | supinum passiv |
Presens particip | |
frontande | |
Perfekt particip | |
en frontad + substantiv | |
ett frontat + substantiv | |
den/det/de frontade + substantiv |