publicerad: 2015
frustning
frust·ning
substantiv
~en ~ar frusta
Singular | |
---|---|
en frustning | obestämd form |
en frustnings | obestämd form genitiv |
frustningen | bestämd form |
frustningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
frustningar | obestämd form |
frustningars | obestämd form genitiv |
frustningarna | bestämd form |
frustningarnas | bestämd form genitiv |