publicerad: 2015
frustrera
frustr·era
verb
~de ~t • göra besviken; gäcka; jfr frustration: en frustrerande osäkerhet; en frustrerad tränare efter förlusten
Finita former | |
---|---|
frustrerar | presens aktiv |
frustreras | presens passiv |
frustrerade | preteritum aktiv |
frustrerades | preteritum passiv |
frustrera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att frustrera | infinitiv aktiv |
att frustreras | infinitiv passiv |
har/hade frustrerat | supinum aktiv |
har/hade frustrerats | supinum passiv |
Presens particip | |
frustrerande | |
Perfekt particip | |
en frustrerad + substantiv | |
ett frustrerat + substantiv | |
den/det/de frustrerade + substantiv |