publicerad: 2015
gärningskvinna
gärn·ings|kvinna
substantiv
~n ‑kvinnor • jfr gärningsman
Singular | |
---|---|
en gärningskvinna | obestämd form |
en gärningskvinnas | obestämd form genitiv |
gärningskvinnan | bestämd form |
gärningskvinnans | bestämd form genitiv |
Plural | |
gärningskvinnor | obestämd form |
gärningskvinnors | obestämd form genitiv |
gärningskvinnorna | bestämd form |
gärningskvinnornas | bestämd form genitiv |