publicerad: 2015
gunstbevis
gunst|be·vis
substantiv
~et; pl. ~ • välvilligt handlande mot ngn
Singular | |
---|---|
ett gunstbevis | obestämd form |
ett gunstbevis | obestämd form genitiv |
gunstbeviset | bestämd form |
gunstbevisets | bestämd form genitiv |
Plural | |
gunstbevis | obestämd form |
gunstbevis | obestämd form genitiv |
gunstbevisen | bestämd form |
gunstbevisens | bestämd form genitiv |