publicerad: 2015
hävel
hävel
substantiv
~n hävlar • ett instrument för utdragning av tänder
Singular | |
---|---|
en hävel | obestämd form |
en hävels | obestämd form genitiv |
häveln | bestämd form |
hävelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
hävlar | obestämd form |
hävlars | obestämd form genitiv |
hävlarna | bestämd form |
hävlarnas | bestämd form genitiv |