publicerad: 2015
höftben
höft|ben
substantiv
~et; pl. ~ höft ben 1
Singular | |
---|---|
ett höftben | obestämd form |
ett höftbens | obestämd form genitiv |
höftbenet | bestämd form |
höftbenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
höftben | obestämd form |
höftbens | obestämd form genitiv |
höftbenen | bestämd form |
höftbenens | bestämd form genitiv |