publicerad: 2015
hövitsman
hövits|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • i äldre tid: befälhavare för militär styrka
Singular | |
---|---|
en hövitsman | obestämd form |
en hövitsmans | obestämd form genitiv |
hövitsmannen | bestämd form |
hövitsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hövitsmän | obestämd form |
hövitsmäns | obestämd form genitiv |
hövitsmännen | bestämd form |
hövitsmännens | bestämd form genitiv |