publicerad: 2015
hallon
hall·on
substantiv
~et; pl. ~ • bär från en buske
Singular | |
---|---|
ett hallon | obestämd form |
ett hallons | obestämd form genitiv |
hallonet | bestämd form |
hallonets | bestämd form genitiv |
Plural | |
hallon | obestämd form |
hallons | obestämd form genitiv |
hallonen | bestämd form |
hallonens | bestämd form genitiv |