publicerad: 2015
hallmatta
hall|matta
substantiv
~n ‑mattor • till hall 2 1matta 1
Singular | |
---|---|
en hallmatta | obestämd form |
en hallmattas | obestämd form genitiv |
hallmattan | bestämd form |
hallmattans | bestämd form genitiv |
Plural | |
hallmattor | obestämd form |
hallmattors | obestämd form genitiv |
hallmattorna | bestämd form |
hallmattornas | bestämd form genitiv |