publicerad: 2015
hallingkast
hall·ing|kast
substantiv
~et; pl. ~ halling 2kast 1
Singular | |
---|---|
ett hallingkast | obestämd form |
ett hallingkasts | obestämd form genitiv |
hallingkastet | bestämd form |
hallingkastets | bestämd form genitiv |
Plural | |
hallingkast | obestämd form |
hallingkasts | obestämd form genitiv |
hallingkasten | bestämd form |
hallingkastens | bestämd form genitiv |