publicerad: 2015
harkling
harkl·ing
substantiv
~en ~ar harkla (sig)
Singular | |
---|---|
en harkling | obestämd form |
en harklings | obestämd form genitiv |
harklingen | bestämd form |
harklingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
harklingar | obestämd form |
harklingars | obestämd form genitiv |
harklingarna | bestämd form |
harklingarnas | bestämd form genitiv |