publicerad: 2015
harmonika
harm·on·ika
[‑o´n‑]
substantiv
~n harmonikor • särsk. dragspel
Singular | |
---|---|
en harmonika | obestämd form |
en harmonikas | obestämd form genitiv |
harmonikan | bestämd form |
harmonikans | bestämd form genitiv |
Plural | |
harmonikor | obestämd form |
harmonikors | obestämd form genitiv |
harmonikorna | bestämd form |
harmonikornas | bestämd form genitiv |