publicerad: 2015
indiciemål
in·dicie|mål
substantiv
~et; pl. ~ • till mål 4 indicium
Singular | |
---|---|
ett indiciemål | obestämd form |
ett indiciemåls | obestämd form genitiv |
indiciemålet | bestämd form |
indiciemålets | bestämd form genitiv |
Plural | |
indiciemål | obestämd form |
indiciemåls | obestämd form genitiv |
indiciemålen | bestämd form |
indiciemålens | bestämd form genitiv |