publicerad: 2015
indikativ
in·dik·at·iv
substantiv
~en ~er • ⟨språkv.⟩ modusform som uttrycker ngt verkligt t.ex. var i mots. till vore
Singular | |
---|---|
en indikativ | obestämd form |
en indikativs | obestämd form genitiv |
indikativen | bestämd form |
indikativens | bestämd form genitiv |
Plural | |
indikativer | obestämd form |
indikativers | obestämd form genitiv |
indikativerna | bestämd form |
indikativernas | bestämd form genitiv |