publicerad: 2015
inkorrekthet
in·kor·rekt·het
substantiv
~en ~er • äv. inkorrekt uppgift
Singular | |
---|---|
en inkorrekthet | obestämd form |
en inkorrekthets | obestämd form genitiv |
inkorrektheten | bestämd form |
inkorrekthetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
inkorrektheter | obestämd form |
inkorrektheters | obestämd form genitiv |
inkorrektheterna | bestämd form |
inkorrektheternas | bestämd form genitiv |