publicerad: 2015
inspektör
in·spekt·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • tjänsteman som utövar tillsyn och kontroll
Singular | |
---|---|
en inspektör | obestämd form |
en inspektörs | obestämd form genitiv |
inspektören | bestämd form |
inspektörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
inspektörer | obestämd form |
inspektörers | obestämd form genitiv |
inspektörerna | bestämd form |
inspektörernas | bestämd form genitiv |