publicerad: 2015
intonation
in·ton·at·ion
substantiv
~en ~er • tonansats; tonfall
| Singular | |
|---|---|
| en intonation | obestämd form |
| en intonations | obestämd form genitiv |
| intonationen | bestämd form |
| intonationens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| intonationer | obestämd form |
| intonationers | obestämd form genitiv |
| intonationerna | bestämd form |
| intonationernas | bestämd form genitiv |


