publicerad: 2015
justerare
just·er·are
[‑e`r‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. justerarna • person som justerar protokoll
Singular | |
---|---|
en justerare | obestämd form |
en justerares | obestämd form genitiv |
justeraren | bestämd form |
justerarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
justerare | obestämd form |
justerares | obestämd form genitiv |
justerarna | bestämd form |
justerarnas | bestämd form genitiv |