publicerad: 2015
käril
kär·il
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨åld.⟩ kärl; ett svagt/bräckligt käril en svag varelse
Singular | |
---|---|
ett käril | obestämd form |
ett kärils | obestämd form genitiv |
kärilet | bestämd form |
kärilets | bestämd form genitiv |
Plural | |
käril | obestämd form |
kärils | obestämd form genitiv |
kärilen | bestämd form |
kärilens | bestämd form genitiv |