publicerad: 2015
kanonsalut
kan·on|sal·ut
substantiv
~en ~er 2kanon 1 salut
Singular | |
---|---|
en kanonsalut | obestämd form |
en kanonsaluts | obestämd form genitiv |
kanonsaluten | bestämd form |
kanonsalutens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kanonsaluter | obestämd form |
kanonsaluters | obestämd form genitiv |
kanonsaluterna | bestämd form |
kanonsaluternas | bestämd form genitiv |